Har suttit och småkollat lite på Nobelfesten medan jag har pillat lite på mitt tal till svenskan imorrn. Tjusigt och elegant is the only word for this party. Det skulle vara riktigt häftigt att få vara med om en sådan stor fest eller tillställning som det nog passar mer att kalla den för. Själv så tycker jag väl inte att nobel är en så jättespeciell händelse. I mitt fall så blir det bara extra ansträngade med tanke på vart jag jobbar och praktiserar. Jag jobbade i lördags och låt mig bara säga att det var verkligen min otursdag. Började med att jag försov mig och kom 2 timmar försent till jobbet! Aousch! Sen var det frukostar ända till efter klockan 12! Minibaren ska vi inte ens prata om! Men vi körde järnet och gjorde hela Grandhuset på 2 och en halv timme! Eloge till mig, Johan och Adam! Totalt gled glasbackarna på minibarsvagnen av 3 gånger och alla gånger krossades lika många glas i korridorerna. Sedan när jag och Johan gjorde fyllde på minibarerna i Burmanska (huset bredvid Grand, som byggds om till hotellrum) så fortsatte oturen och stressen ännu mer. På vägen tillbaka till Grandhuset så körde vi några vagnar och bord med disk som hade samlats upp sedan frukosten. Så föll först en hel bricka ut på golvet med fil, musli, juice och porslin och glas krossades. Plockar upp hinner på 1 meter och då ramlar en ramlösaflaska ut från vagnen och även den krossas i golvet. Då är vi så slut att vi bara lämnar den där. Och som grädden på moset när vi kör ner för den sista sluttningen så ramlar ett saltkar ut på golvet och rullar ner för sluttningen och sprider en hel rand med salt längs golvet. Då kunde jag inte annat än asgarva. :) Att spilla salt betyder ju otur. Det var ganska kul. Klockan är nu 16.20 och jag skulle sluta 15. Så frågar eller ber Annika (hur snällt som helst också, hon är ju så söt så man kan inte säga nej) om jag kan stanna kvar i en timme. Så vid 17 går jag äntligen mot omklädningsrummet, helt slut efter en dag som egentligen bara skulle varit en 6 timmars dag som lite extra hjälp. Men men sen var tåget försenat med tjugo minuter och kör jättesakta hela vägen till flempan där tåget helt plötsöigt tas ur trafik. Så där fick jag vänta på nästa tåg. Jag var hemma 18.30!! Sjukt.. När man skulle sluta 15 liksom! Tough day if I may say! 

By the way: 

 Madeleines klänning var som vanligt den snyggaste.